Motverka handelshinder

De tekniska handelshindren har ökat i relativ betydelse sedan 1970-talet. Behovet att ge handelsintressena ett starkare inflytan­de när länder utarbetar bl.a. tekniska föreskrifter ledde därför fram till ett särskilt avtal i Tokyorundan, vilket därefter revidera­des och byggdes ut i Uruguayrundan. Avtalet kallas i dagligt tal för ”TBT-avtalet” (TBT = ”Technical Barriers to Trade”) och om­fattar både industri- och jordbruksvaror.

Avtalet reglerar tillkomst och tillämpning av tekniska före­skrifter, standarder (inkl. förpacknings-, märknings- och etikette- ringskrav) samt förfaranden för bedömning av överensstämmelse med tekniska regler (t.ex. provning, certifiering och ackredite- ring), utarbetade av statliga och lokala myndigheter samt enskil­da organ. Endast statliga myndigheter är bundna av avtalet.

Avtalet använder begreppet ”tekniska föreskrifter” för stan­darder som är tvingande och ”standarder” för frivilliga standar­der.

Begreppen föreskrift och standard omfattar inte enbart en va­ras egenskaper utan också relaterade processer och tillverknings­metoder, s.k. PPMs (”Processes and Production Methods”), men endast i den mån de påverkar produkternas kvalitet eller andra egenskaper. Det är alltså inte tillåtet att förbjuda importen av en vara enbart därför att varan tillverkats i ett land med lägre miljö­krav än importlandet.

Motverka handelshinder

Tekniska handelshinder har som regel inte införts i syfte att för­svåra handeln. Inte desto mindre kan olikheter mellan länders tekniska föreskrifter/standarder samt provningsarrangemang för­svåra och hindra handeln över gränserna.

Läs också dessa​